VECKA 32

VECKA 32:

NU HAR DET BÖRJAT GÖRA RIKTIGT ONT I HÖFTER & RYGG. DET ÄR MÄRKLIGT VAD TRÖTT MAN KAN VARA OCKSÅ; EGENTLIGEN ÄR INTE VIKTEN DET JOBBIGA, INTE FÖR MIG SOM BARA GÅTT UPP 6 KG, MEN DET ÄR ALLT ANNAT INNUTI SOM TRYCKS ÅR OLIKA HÅLL & UPP I OLIKA VRÅR. NÅGONTING TRYCKER UPP MOT DIAFRAGMAN, SÅ DET KÄNNS SOM OM JAG SKA KRÄKAS HELA TIDEN. LJUVA KÄNSLA!

SPIKEN HICKAR, VARJE DAG LÄGGER JAG HANDEN PÅ MAGEN SOM BARA HOPPAR. JAG KÄNNER TYDLIGT VART HUVUDET LIGGER & HUR KRABATEN BÖKAR RUNT DÄR INNE FÖR ATT HITTA EN SKÖN PLATS I DEN TRÅNGA MAGEN...! DET ÄR EN LITEN SPIK, ÄN SÅ LÄNGE BARA 1,5 KG. NU SKA JAG BARA VARA HEMMA & SE TILL ATT ÄTA REGELBUNDET & TA DET LUGNT. INGEN STRESS ALLS HAR JAG FÅTT REKOMMENDERAT. INTE FÖR MIN SKULL. FÖR SPIKENS. & DET GÖR JAG GÄRNA FÖR DEN!

JAG BÖRJAR FUNDERA PÅ SPJÄLSÄNG & VÄSKAN. TÄNKER EN HEL DEL PÅ HUR FÖRLOSSNINGEN KOMMER ATT BLI- FAST INGA DÅLIGA TANKAR. JAG FUNDERAR ÖVER HUR DET KOMMER ATT KÄNNAS, VAD JAG SKA HA MED MIG, NÄR VI KOMMER ÅKA IN. JAG HAR LÄST ETT PAR BÖCKER & DET KÄNNS BRA. INGEN RÄDSLA ELLER ORO ÄNNU, BARA LYCKA. SNART ÄR DET DAGS!

NU SKA JAG & MARCUS TA MED LUNCH TILL KLIPPORNA, BADA & LÄSA I SKUGGAN.
-SOCKERMAJA